En måndag kväll i Augusti och långsamt inser jag att det snart är september. Vart tog sommaren vägen? Ju äldre jag blir desto snabbare går det tycker jag. Minns känslan av frihet i början i Juli när jobbtimmarna blev lite färre. De tunnades liksom aldrig ut. De gör liksom aldrig det när man har företag vid sidan av. Man blir bara bättre på att försöka både vara ute i solen och att sitta inne och redigera. Det är dock skönt att vara tillbaka i lite rutiner igen. När jag får chansen att slappna av är det som att hela jag bara går i baklås. Minsta ansträngning blir ett Mount Everest och saker som drar i mig har ingen chans. Rutiner har verkligen en tendens att göra mig så mycket mer effektiv. Var visserligen som en disktrasa när jag kom hem ifrån en dag av planering idag men när kvällen kommer, nattuggla som jag är, börjar hjärnan gå på högvarv igen och det är dags att fixa. Om du är en gammal kund så känner du kanske igen att de där bildgalleriet eller bildspelet brukar vänta på dig på morgonen? De brukar nämligen gå iväg någon gång efter midnatt. Långt ifrån normala arbetstider. Men om det är något jag lärt mig anamma så är det att bara godta hur en funkar och göra det bästa av det.
Idag bjuder jag på ett bildspel ifrån fantastiska Stina och Mikaels dag. Jag träffade dem för porträtt och fotografering under vigseln. Eller ja, dem och ett gäng knott som följde oss vart vi än gick. Vi höll nämligen till nära vattnet vid Åmund vin och fruktgård och knotten verkade tycka att det var fantastiskt roligt att hänga mellan kjolarna på Stina. Så fort man vände sig bort så flög de in och plötsligt så vart det ett gäng svarta prickar i det vita. Busiga små rackare. Men det tog inte så mycket fokus en dag som denna. Stina och Mikael var ett sånt där par jag bara behövde sätta igång i ett samtalsämne så flög de iväg i fantasin. Jag tror nästan de glömde jag var där några gånger.
Historien om varför de hade dinosaurier som bordsdekorationer får vi dock ta en annan gång. Kanske berättade de. Kanske var jag för inne i kameran för att komma ihåg. Min fantasi vill låtsas att de träffades på en maskerad och började prata med varandra för att de var utklädda till Brontosaurs och Tyrannosaurs Rex. Jag vet att det inte är så. Men ibland måste en få drömma lite.